Michael Peverett: Karin Boye: some poems from <em>Moln</em> (<em>Clouds</em>) (1922)

Wednesday, May 23, 2018

Karin Boye: some poems from Moln (Clouds) (1922)

Karin Boye (right) in 1921, wearing her student examen cap, while on a school trip to Norway (she was a student teacher at the time)

[Image source: http://www.karinboye.se/om/fotoalbum/index-en.shtml]

From Clouds (1922)

Clouds

Look at those towering clouds, whose high distant cloud-tops

proudly and shimmeringly rear up, as white as white snow!

How calmly they glide forward, how calmly in the end to die

by soft dissolution into a shower of cool raindrops.

Majesty of those clouds... whether living or dying

they move forward smiling into the brilliance of the sun;

without furrowed brow, in ether so clear so clean

they move with a stately and silent disdain for their undoing.

If only I too with all that pomp of festivals

might raise myself up to a place where the world’s bustle is gone,

and no matter how furiously round me the storm howls on

might bear the gold garland of sunshine on my temples.

Moln

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

Majestätiska moln - genom livet, genom döden
gå de leende fram i en strålande sols sken
utan skymmande oro i eter så klart ren,
gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når
och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går
bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.

A Buddhist Fantasy

Unhasped is the world’s copper gate.

High in the gate-vault, there I sat

and what I saw there was infinitely vast;

there's nothing else so infinite.

Searchingly and long I gazed.

My eye found not the least relief.

There, what I knew did not exist;

not great, not small – not life, not death.

Just one step on that trackless way

and all return for me is past.

Why are you trembling? Up, follow me!

For nature’s copper gate is forced!

En buddhistisk fantasi

Upplåst är världens kopparport.
Högt i dess portvalv står jag här,
och vad jag ser är ändlöst stort,
och ingen syn så ändlös är.

Hur djupt jag ser, hur långt jag ser,
min blick får ej det minsta stöd.
Allt vad jag vet finns där ej mer --
ej stort, ej smått -- ej liv, ej död.

Ett enda steg på spårlös stig,
och återvägen är mig stängd...
Vi rysen I? Upp, följen mig!
Ty alltets kopparport är sprängd!

You

Coolness in your voice like the murmur of springs, and your soul

sour-fresh like autumn's scented berries

and clear in your eye rests

the chilly merriment of high September

Like a fountain whose sunny glittering jet

is lovely in its balance and lovely in its strict bow-shape

and lovely in its force, because it has

enough strength to love limits and noble proportions

Hello to your laughing calm, your spring flush!

Hello to your soul's sweet surpassing excellence!

This is what I'm seeing in the clarity of your brow

and in the singing harmony of your limbs

Du

Sval är din röst som källors sorl, och ditt väsen
syrligt friskt som höstens doftande frukter.
Klar i ditt öga vilar
höga septembers kyliga munterhet.

Springbrunn är du, vars soligt glittrande stråle,
skön i sin jämvikt, skön i sin formstränga båge,
skön i sin styrka, äger
makten att älska gränser och ädla mått.

Hell ditt lekande lugn, din vårliga hälsa!
Hell din andes ljuva gudomliga adel,
tecknad i dragens renhet
och dina lemmars sjungande harmoni!

The maple

Hail to the fighters who bleed in the battles.

In spite of scars and gleaming wounds,

Hail to their hard-fought strife,

Hail to their dear-bought victories!

But oh you young tree, you maple in blossom,

I love you more than fighters' scars.

Your unacquired, happy nobility

is a greater thing than their hard-won sort.

In life's morning you sprang fresh from the earth.

Fresh, fresh -- you grew on calmly through the sun and rain;

You did not know anxiety, or regret:

or any of our sicknesses.

You blossom in gold, and gold wine; and you laugh, sighing,

when the wanderer kisses your trunk.

His kiss is a prayer to the eternal beauty

that thinks your lovely blossom into this day.

Blessed, blessed, lovely-growing maple!

Those strife-filled victories you do not need.

In you is the repose of lonely forests.

In you is the sunshine of the gods.

Lönnen

Hell de kämpar, som blöda i striderna,

trots ärr och sår strålande,

hell deras hårda kamp,

hell deras dyrköpta segrar!

Men o du unga träd, du blommande lönn,

dig älskar jag mer än kämpars ärr.

Din oförvärvade, lyckliga adel

är mer än deras vunna slag.

Frisk i livets morgon spirade du ur jorden,

frisk, frisk växte du lugnt i sol och regn;

ångest du kände ej, ånger ej,

intet av allt vårt sjuka.

Du blommar i guld och guldvin; i susningar skrattar du,

när vandraren kysser din stam.

Hans kyss är en bön till den eviga skönhet,

som tänkte i dagen din dejliga blom.

Välsignad du, välsignad du, skönväxande lönn!

De stridandes segrar behöver du ej.

Hos dig är ensliga skogars vila.

Hos dig är sol av gudom.

(Note: this is the Norway Maple (Acer platanoides), a native forest tree in southern and central Sweden.)

The whole collection in Swedish:
http://www.karinboye.se/verk/dikter/diktsamling-moln.shtml

Karin Boye (1900 - 1941). Clouds (1922) was Karin Boye's first collection of poetry. The translations are mine.