Wednesday, May 23, 2018

Karin Boye: three poems from Moln (Clouds) (1922)


 



Karin Boye (right) in 1921, wearing her student examen cap,  while on a school trip to Norway (she was a student teacher at the time)






[Image source: http://www.karinboye.se/om/fotoalbum/index-en.shtml]


 

From Clouds (1922)

 

 

 

 

 

Clouds

 

 

Look at those towering clouds, whose high distant cloud-tops
proudly and shimmeringly rear up, as white as white snow!
How calmly they glide forward, how calmly in the end to die
by soft dissolution into a shower of cool raindrops.

 

Majesty of those clouds... whether living or dying
they move forward smiling into the brilliance of the sun;
without furrowed brow,  in ether so clear so clean
they move with a stately and silent disdain for their undoing.

 

If only I too with all that pomp of festivals
might raise myself up to a place where the world’s bustle is gone,
and no matter how furiously round me the storm howls on
might bear the gold garland of sunshine on my temples.

 

 

 


Moln

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar
stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!
Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö
sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

Majestätiska moln - genom livet, genom döden
gå de leende fram i en strålande sols sken
utan skymmande oro i eter så klart ren,
gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa
kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når
och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går
bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.








 

 

A Buddhist Fantasy

 

 

Unhasped is the world’s copper gate.
High in the gate-vault, there I sat
and what I saw there was infinitely vast;
there's nothing else so infinite.

 

Searchingly and long I gazed.
My eye found not the least relief.
There, what I knew did not exist;
not great, not small – not life, not death.

 

Just one step on that trackless way
and all return for me is past.
Why are you trembling? Up, follow me!
For nature’s copper gate is forced!

 

 

 

En buddhistisk fantasi

Upplåst är världens kopparport.
Högt i dess portvalv står jag här,
och vad jag ser är ändlöst stort,
och ingen syn så ändlös är.

Hur djupt jag ser, hur långt jag ser,
min blick får ej det minsta stöd.
Allt vad jag vet finns där ej mer --
ej stort, ej smått -- ej liv, ej död.

Ett enda steg på spårlös stig,
och återvägen är mig stängd...
Vi rysen I? Upp, följen mig!
Ty alltets kopparport är sprängd!








 

 

You

 

Coolness in your voice like the murmur of springs, and your soul
sour-fresh like autumn's scented berries
and clear in your eye rests
the chilly merriment of high September

 

Like a fountain whose sunny glittering jet
is lovely in its balance and lovely in its strict bow-shape
and lovely in its force, because it has
enough power to love limits and noble proportions

 

Hello to your laughing calm, your spring flush!
Hello to your soul's sweet surpassing excellence!
This is what I'm seeing in the clarity of your brow
and in the singing harmony of your limbs




Du

Sval är din röst som källors sorl, och ditt väsen
syrligt friskt som höstens doftande frukter.
Klar i ditt öga vilar
höga septembers kyliga munterhet.

Springbrunn är du, vars soligt glittrande stråle,
skön i sin jämvikt, skön i sin formstränga båge,
skön i sin styrka, äger
makten att älska gränser och ädla mått.

Hell ditt lekande lugn, din vårliga hälsa!
Hell din andes ljuva gudomliga adel,
tecknad i dragens renhet
och dina lemmars sjungande harmoni!






The whole collection in Swedish:
http://www.karinboye.se/verk/dikter/diktsamling-moln.shtml


Karin Boye (1900 - 1941). Clouds (1922) was Karin Boye's first collection of poetry. The translations are mine.










Labels: , ,

0 Comments:

Post a Comment

<< Home

Powered by Blogger