home crafts

Postcard: watercolour by Carl E Johansson

Poesin är den stuvbit som blir över sedan livsekvationen lösts på ekonomisidorna och riksdagen sagt sitt.   (Source: https://www.svd.se/poeten-som-hittade-hela-varlden-i-sin-tradgard .)

Poetry is the shred of fabric that's left over when the equation of life has been solved in the economy pages and when the Riksdag has had its say.

(Werner Aspenström, 1918 - 1997)



Längre har jag inte hunnit

Nu ser jag honom åter,
gränslinjens fågel,
i ljuset dels,
i skuggan dels,
hör det dubbla ropet
från en tudelad fågel:
en svart vinge
och en vit vinge
flygande tillfälligt
bredvid varann.
Den som söker en mening
finner två meningar.
Längre har jag inte hunnit
fast våren gått,
och sommaren förrunnit.



Further I haven't gotten

Now I see him again,
the bird of the boundary,
partly in the light,
partly in the shade,
hear the divided cry
from a bird divided in two,
one black wing,
one white wing,
flying by accident
beside each other.
He who seeks a meaning
finds two.
Further I haven't gotten,
though spring has passed
and summer flown away.



(Werner Aspenström, translated by W.H. Auden and Leif Sjöberg)

The last word of the poem is often given as "förunnit"... I'm not sure if that's a recognized alternative spelling or just a typographic error.


 A couple of quick translations (by me) of poems from Werner Aspenström's collection Dikter under träden / Poems under the trees (1956)


Sommaren i Sverige

Havet och skogen och lövsångaren
som skvätter från gren till gren
-- som en utanläxa! Sömngångaraktigt,
med vintersömnen ännu i ögonen
träder jag in i den gröna kyrkan.
Någon spelar på en tvåstämmig orgel.
Det finns fruktbarhetsgudar?
Det finns dryader och källnymfer?
Jag överlämnar mig åt den gröna färgen.
Jag fyller mig med grönt som en bladlus.
Jag idisslar, säkert har jag klöver.
Låt molnen lustvandra över bergen, tänker jag,
och löjorna häpet dansa på vatten,
tids nog skall flyktigheten gripas:
i morgon!
                 Då landar på min hand
den förgänglighetens tanke
som vi kallar trollslända.
Ett gult löv lösgör sig
och faller klingande mot marken.
Sommaren måste hastigt bärgas, hösten
närmar sig med toppeld i asparna,
kråkorna driver som tung rök
över de vattensjuka fälten.
Regnet droppar från gren till gren,
snöflingan dalar från vinter till vinter
-- som en utanläxa!
Allting upprepas i mitt hjärta.
Jag väntar ingenting och väntar
dryadernas slutliga återkomst.

                                      Kymmendö, 1954


The summer in Sweden

The sea and the wood and the willow warbler
that squirts from branch to branch
-- like a lesson learnt by heart! Sleepwalker-like,
with the winter sleep still in my eyes
I step into the green church.
Someone is playing on a two-reeded organ.
Are there fertility gods?
Are there dryads and nymphs in the springs?
I surrender myself to the green colour.
I fill up with green like an aphid.
I chew the cud, surely I have hooves.
Let the clouds saunter over the mountains, I think to myself,
let the astonished shoals of bleak dance in the water,
soon enough such fleetingness is arrested:
tomorrow!
                  And now there lands on my hand
the transience-thought
that we call a dragonfly.
A yellow leaf releases itself
and falls with a clang to the ground.
The summer must be quickly gathered in, the autumn
draws near with beacon-fire in the aspens,
the crows drift like heavy smoke
over the waterlogged field.
The rain drips from branch to branch,
the snowflake descends from winter to winter
-- like a lesson learnt by heart!
Everything is repeated in my heart.
I expect nothing and I expect
the dryads' ultimate return.

                                         Kymmendö, 1954

(Kymmendö is an island in the southern part of the Stockholm archipelago.)




Åldrar

På frågan om sin ålder svarade trollet:
"Tre ekeskogar såg jag växa upp,
tre ekeskogar åter ruttna ned."

Medellivslängden his hundar är tolv år.
Tjugoåriga hästar leder man till slaktaren.
Jag antecknar min trettiosjunde födelsedag.

Sent, men ej för sent att vaska guldsand
i solrännan. Allt kött är inte hö.
-- Men gladast fotens lek i forna gräset.



Ages

On the question of his age the troll replied:
"Three oakwoods I have seen grow up,
three oakwoods once more rot down."

The average life expectancy of dogs is twelve years.
A twenty-year-old horse goes to the knacker's.
I see it's my thirty-seventh birthday.

Late, but not too late to pan the gold sands
in the sun's runnel. All flesh is not hay.
-- Yet gladdest the feet playing in the long-ago grass.


(Translation by me)

Postcard: watercolour by Carl E Johansson

Ortalaby (aka Ortala) is in Roslagen, the archipelagic coast of the historic county of Uppland, just to the north of Stockholm.

"Ortalaby" is also the name of one of Melker Stendahl's ten summer-pictures for piano: