Then it is the turn
9
Med lugn blick betraktar han de nerkladdade penselskaften som sticker upp ur kaffeburkarna. Där står penslar som målat verandan där de sitter om kvällarna; penslar som målat om fönsterbågarna; som målat lister och väggar i deras hus. Han flyttar över penslarna till en stor färgkopp med lösningsmedel; låter dem stå där en stund och suga åt sig. Kaffe dricker de varje morgon och kväll i bersån när vädret tillåter; annars vid köksbordet — under tystnad, stillsam och tillitsfull sådan; kanske bara ett och annat ord om tillvaron, om arbetet, lossnar. Han brer ut en tidning på arbetsbordet, tar en pensel, drar av lösningsmedlet mot burkkanten, håller den mot tidningen och skrapar med stålspackeln borsten ren från färgrester, färg och lösningsmedel sugs upp av tidningens sportsidor; han har aldrig varit road av sport, men det var bara en tillfällighet att det blev just sportsidorna, kunde lika gärna ha blivit familjenytt med begravningsrutorna och nekrologerna, det var längesedan han läste dem; han har inga vänner eller bekanta kvar som skall dö, de har det redan gjort, tänker han och drar av en pensel mot ett foto av en målvakt som fångar upp en boll. När alla penslar är avstrukna mot en planka ställer han dem i såpvatten; trycker penslarna, en efter en gnuggande mot kärlets botten; en efter en tar han upp dem och torkar dem med en trasa. Ställer de rengjorda penslarna med skaften neråt i en ren färgkopp; där skall de stå till våren, en bukett, tänker han leende, som då först kommer att blomma. Han fortsätter sitt arbete med förberedelserna för tingens vinterförvaring: tar in alla trädgårdsverktyg, spadar, grepen, hackor, krattor och en hötjuga. Med stålborste och smärgelduk rengör han verktygen och stryker dem sedan med ett lager olja för att förhindra rostangrepp. Han hänger upp spaden och grepen, som grävt hans potatisland som gett stora skördar av Rosenpotatis och King Edvard; blasten ligger i en hög på komposten; hänger upp kuparen och krattorna och räfsan som dragit ihop alla höstlöven från Asp, Ask, Lönn och Ek; löv som han brukar spara för täckodlingarna. Han tar hand om övriga verktyg: spett, korp, yxa och såg. Därefter kommer turen till alla småverktyg: hammare, stämjärn, tänger och mejslar. När han står i det inre rummet av verkstaden, vid snickarbänken, hör han tassande steg. Han vänder sig om och ser hustrun stå i dörröppningen. Hon frågar vad han gör. Han svarar att han omhändartar, förbereder verktygen för vintersömnen; han skrattar. Hustrun har badrocken på sig och en handduk runt det nytvättade håret. Hon talar med honom om middagsmaten, om eventuella önskemål . . . Han svarar att hon får hitta på något själv; han äter nästan allt utom lever och paltbröd — och naturligtvis inte frikadeller, det är nästan det värsta han vet. Han fortsätter att gnugga med en fin smärgelduk på ett verktyg. När han sneglar på henne har hon stuckit handen innanför badrocken, kliar sig under armen, låter handen vila på bröstet och lägger ut en varm blick i banan fram till mannen vid hyvelbänken. Hon går närmare, på golvet våta fotavtryck: när badrocken är intill lägger han ifrån sig verktyget. Han går in i henne och andas tungt; snart skall de lämna huset.
9
With a calm gaze, he looks at the dirty brush handles sticking out of the coffee cans. There are brushes that have painted the porch where they sit in the evenings; brushes that have painted the window frames; brushes that have painted the mouldings and walls in their house. He moves the brushes to a large paint-tin containing turps; lets them stand there for a while soaking it up. They drink coffee each morning and evening in the gazebo when weather permits; otherwise at the kitchen table -- in silence, calm and trusting; maybe just a few words about life, about work, come loose. He spreads a newspaper on the work table, takes a brush, draws off the turps against the lip of the can, holds it against the newspaper and with a scraper scrapes the brush clean of paint residue, the paint and turps are absorbed by the newspaper's sports pages; he has never been interested in sport, but it was only by accident that it was the sports pages, it might just as easily have been the family news with its funeral panels and obituaries, it had been a long time since he read them; he has no friends or acquaintances left who are going to die, they have already done so, he thinks and drags a brush across the picture of a goalie catching a ball. When all the brushes have been wiped along a board, he places them in soapy water; squeezes the brushes, one by one, rubbing them around the bottom of the bowl; one by one he picks them up and dries them with a cloth. He sets the clean brushes with the handles facing down in a clean paint-tin; there they will stand until spring, a bouquet, he thinks smiling, the earliest one to flower. He continues his work on preparing things for winter storage: he brings in all the garden tools, spades, the fork, pickaxes, rakes and a pitchfork. He cleans the tools with a wire brush and emery cloth and then coats them with a layer of oil to prevent rust. He hangs up the spade and the fork that lifted his potato field yielding large harvests of Rose Potatoes and King Edwards; the haulms lie in a pile on the compost; he hangs up the ridging hoe and the garden rakes and the grass-rake that heaped together all the autumn leaves of Aspen, Ash, Maple and Oak; leaves that he usually saves for mulching. He takes care of the other tools: a crowbar, a pickaxe, an axe and a saw. Then it is the turn of all the small tools: hammers, chisels, pliers and chisels. As he stands in the inner room of the workshop, at the carpenter's bench, he hears footsteps. He turns around and sees his wife standing in the doorway. She asks what he is doing. He replies that he is taking care of things, preparing the tools for hibernation; he laughs. His wife is wearing a bathrobe and a towel around her freshly washed hair. She talks to him about dinner, about any requests... He replies that she can come up with something herself; he eats practically anything except liver and blood-bread—and of course not boiled meatballs, that's almost the worst thing he knows. He continues to rub a tool with a fine emery cloth. When he glances at her, she has put her hand inside her bathrobe, scratches herself under the arm, rests her hand on her breast and directs a warm glance towards her husband at the planing bench. She walks closer, there are wet footprints on the floor: when the bathrobe is near to him, he puts down the tool. He enters her and breathes heavily; soon they will leave the house.
From Christer Eriksson, Betraktelser under spelets gång (Observations during the game), 1992.
Färgkopp: literally paint-cup. This is a bit of a puzzle. Doing an image search on "färgkopp" just brings up various plastic containers which wouldn't be fit to hold solvent. It has to be metal or glass, and in the translation I've made it a repurposed paint-tin, but only to make sense of the story, not because I think that's what Eriksson meant.
Lösningsmedel: literally solvent, but I've translated it as turps.
Stålspackel : also called "spackelspade". A putty knife, in British English commonly known as a scraper, in American English as a spackle knife or spatula.
Familjenytt : literally Family News. In Swedish newspapers, the equivalent of Personal Announcements or what The Times calls Births, Marriages and Deaths. The funeral announcements are within black-bordered oblongs, hence "rutor" (squares, panes).
Rosenpotatis : the early variety Early Rose (US, 1861), long a popular choice in Scandinavia.
King Edvard : the maincrop variety King Edward (British, 1902), one of the oldest varieties that are still commercially grown.
Kupare : more commonly "potatiskupare". "Kupning" is earthing up, an essential part of growing potatoes. All the images I've seen show a tractor attachment for forming the ridges, but in this case we're talking about a small patch so I suppose it means something like a ridging hoe.
Kratta/Räfsa : kratta = a garden rake, the kind with short stiff tines at right-angles to the shaft, suitable for raking soil, gravel, etc; räfsa = a grass-rake (aka lawn-rake, leaf-rake) with flexible tines for raking leaves etc.
Asp, Ask, Lönn och Ek : broad-leaved tree species in the southern half of Sweden. Aspen is the only one that reaches Norrland.
Täckodling : mulching. An alternative to earthing up potato plants is to mulch them; leaf-mould gives excellent results.
Spett : a digging bar, basically a straight bar with one end bluntly pointed, used e.g. to sink holes for fence-posts, to shatter ice, or like a crowbar to extract large stones. In fact I'm translating it as "crowbar" (my dad used to call it a crowbar), but that's not strictly accurate; a crowbar has a flattened end for prising.
Paltbröd : rye or wheat flatbread containing animal blood (cow or pig).
Frikadeller : in Sweden it tends to mean boiled meatballs, as opposed to pan-fried meatballs (köttbullar).
Links:
A 1986 article (incomplete) about Christer Eriksson's work, by Ulf Eriksson:
A 2020 article about Christer Eriksson's writing, by Claes Wahlin:
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/eKzax4/har-vags-varje-ord-pa-stilsaker-guldvag
Swedish Wikipedia entry (fairly skimpy, but with a list of books):
https://sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Eriksson
Google Books previews (not necessarily complete):
Christer Eriksson, Betraktelser under spelets gång (1992).
Christer Eriksson, En oerhörd blotta / An incredible bareness (1994):
En oerhörd blotta - Google Books
Labels: Christer Eriksson, Specimens of the literature of Sweden
Permalink posted by Michael Peverett @ 9:06 am
0 comments
